Fruktbar analys
Nu i veckan publicerades en studie om tidstrender i mäns
spermiekoncentration som fått en del uppmärksamhet i Sverige och
internationellt. Exempelvis hade DN en rubrik innehållande farhågor
mänsklighetens utdöende, om än inom citattecken (Eklund 2017). Det
handlar om Levine m.fl. (2017), som är en metaanalys över 185 studier
innehållande totalt 244 mätningar av spermiekoncentration och
spermienatal från olika länder åren 1973–2011. Spermiekoncentrationen
mäts i miljoner spermier per milliliter sädesvätska, och enligt den
metaregression som utförts hade genomsnittet av denna minskat med 0,64
miljoner per år under den aktuella perioden. Mätningarna hade också
delats in i fyra grupper beroende på om männen valts efter att de var
fertila eller på andra grunder (unselected
) och efter om de gjorts i
västvärlden (Nordamerika, Europa eller Australien och Nya Zeeland) eller
andra regioner. Nedgången var starkast för den västerländska
unselected-gruppen, där den genomsnittliga koncentrationen under
perioden skulle ha minskat med mer än 50 procent, från 99 till 47.
Liknande metaanalyser publicerades under 1990-talet och gav också då
upphov till diskussion om att mänsklighetens fortlevnad var hotad. Den
minskade spermiekoncentrationen kopplades samman med observerade
ökningar av missbildade könsorgan och testikelcancer, och det framfördes
hypoteser om att utsläpp av ämnen som imiterar kvinnligt könshormon
kunde vara en bakomliggande gemensam orsak. Dessa påstådda trender och
hypoteser har emellertid fått kritik. Safe (2000) påtalar att exponering
av östrogenekvivalenter
från ämnen som förekommer naturligt i
livsmedel sannolikt vida överstiger motsvarande exponering från olika
syntetiska ämnen, både sett till daglig tillförsel och koncentrationer i
blodet. Trenderna för de olika problemen är heller inte entydiga. Safe
hänvisar till studier enligt vilka missbildningar av könsorgan hos
pojkar, som kryptorkism (icke nedstigen testikel), ökade fram till 1985
i rika länder men har på de flesta håll minskat sedan dess. När det
gäller spermiekoncentrationen finns det stora, oförklarade variationer
mellan vad som kunde förväntas vara relativt likartade kohorter under
samma tidsperiod: exempelvis var koncentrationen 131,5 bland
spermadonatorer från New York perioden 1970–95 men 72,7 bland donatorer
från Kalifornien samma period. Detta gör att uppskattningar av
tidstrender som bygger på sammanställningar av mätningar från olika
kohorter vid olika tidpunkter blir svårtolkade.
Den sistnämnda problematiken skulle behöva utredas också när det gäller Levine m.fl. (2017). Studien innehåller diagram som visar koncentration och totalt antal spermier i de mätningar som ingår i analysen, med bubblor som anger stickprovsstorleken. Här ses, framför allt för de första decennierna, kraftiga variationer mellan mätningar inom snäva tidsintervall, som ibland är större än variationerna av genomsnittet över tid. Exempelvis varierar koncentrationen i mätningar inom den västerländska unselected-gruppen från närliggande år på 1980-talet mellan drygt 50 och över 150. Under 2000-talet tycks mätningarna inom denna grupp konvergera kring intervallet 50–70, och det ser ut som de nyare mätningarna generellt har större stickprovsstorlek än de äldre. En tolkning av detta är att mätningarna på senare år blivit bättre standardiserade och bättre representativa för de manliga befolkningarna i stort.
Det har gjorts flera studier som undersökt trender för spermiekoncentration och andra faktorer relaterade till spermakvalitet inom specifika befolkningar, i stället för att sammanställa mätningar från olika befolkningar. Enligt Fisch och Braun (2013) har de flesta studier av denna typ från 1960-talet och framåt (däribland två studier från Sverige 1985–95 och 2000–10) inte visat på några minskningar av koncentrationen.
Har de påstådda försämringarna av spermakvalitet bidragit till några
ökade svårigheter att få barn? Akre m.fl. (1999) behandlar självrapporterad
förekomst av subfertilitet
(definierat som att det tagit mer än ett
års försök att bli gravid) bland svenska mödrar, vilket skulle kunna
reflektera medicinska problem hos modern, fadern eller båda. Resultatet
är att subfertilitet inom varje åldersgrupp är mindre vanligt i yngre
kohorter, vilket enligt författarna talar starkt emot att det skett
substantiella
försämringar av spermakvaliteten och utöver detta
sannolikt kan förklaras av den kraftiga minskningen av gonorré i
befolkningen.
Levine m.fl. (2017) hävdar att deras resultat är konsistenta med
Skakkebaek m.fl. (2016), ännu en översiktsartikel som tar upp trender för
diverse manliga reproduktiva problem
. Trenderna som presenteras i den
artikeln är dock inte heller entydiga. Testikelcancer är på de flesta
håll vanligare idag än för 50 år sedan, men i exempelvis Danmark har
incidensen stabiliserats sedan 1980-talet. Artikeln tar också upp
trender med minskande barnantal, men det är oklart vad minskande
spermakvalitet skulle tillföra i förklaringsvärde utöver sociala
förändringar och tillgång till aborter och preventivmedel. Som påpekas
ägde de stora minskningarna av periodfruktsamhet i Danmark rum före 1930
(liksom i Sverige (SCB 2002, 12)), och det är inte lätt att se vad
det skulle ha att göra med nutida trender ifråga om reproduktiva
problem. Det uppges att 22 procent av danska män födda 1960 förblivit
barnlösa, jämfört med 15 procent födda 1945. Det liknar trenderna för
Sverige, men det är inte de yngre kohorterna som utmärker sig genom hög
barnlöshet. Även bland män födda på 1920-talet var andelen över 20
procent, och det är snarare fyrtiotalisterna som utmärker sig genom låg
andel barnlösa, jämfört med både yngre och äldre generationer
(SCB 2002, 26).