Fruktbar analys

Postad 2017-07-30 av Karl Pettersson. Taggar:

Nu i veckan publicerades en studie om tidstrender i mäns spermiekoncentration som fått en del uppmärksamhet i Sverige och internationellt. Exempelvis hade DN en rubrik innehållande farhågor mänsklighetens utdöende, om än inom citattecken (Eklund 2017). Det handlar om Levine m.fl. (2017), som är en metaanalys över 185 studier innehållande totalt 244 mätningar av spermiekoncentration och spermienatal från olika länder åren 1973–2011. Spermiekoncentrationen mäts i miljoner spermier per milliliter sädesvätska, och enligt den metaregression som utförts hade genomsnittet av denna minskat med 0,64 miljoner per år under den aktuella perioden. Mätningarna hade också delats in i fyra grupper beroende på om männen valts efter att de var fertila eller på andra grunder (unselected) och efter om de gjorts i västvärlden (Nordamerika, Europa eller Australien och Nya Zeeland) eller andra regioner. Nedgången var starkast för den västerländska unselected-gruppen, där den genomsnittliga koncentrationen under perioden skulle ha minskat med mer än 50 procent, från 99 till 47.

Liknande metaanalyser publicerades under 1990-talet och gav också då upphov till diskussion om att mänsklighetens fortlevnad var hotad. Den minskade spermiekoncentrationen kopplades samman med observerade ökningar av missbildade könsorgan och testikelcancer, och det framfördes hypoteser om att utsläpp av ämnen som imiterar kvinnligt könshormon kunde vara en bakomliggande gemensam orsak. Dessa påstådda trender och hypoteser har emellertid fått kritik. Safe (2000) påtalar att exponering av östrogenekvivalenter från ämnen som förekommer naturligt i livsmedel sannolikt vida överstiger motsvarande exponering från olika syntetiska ämnen, både sett till daglig tillförsel och koncentrationer i blodet. Trenderna för de olika problemen är heller inte entydiga. Safe hänvisar till studier enligt vilka missbildningar av könsorgan hos pojkar, som kryptorkism (icke nedstigen testikel), ökade fram till 1985 i rika länder men har på de flesta håll minskat sedan dess. När det gäller spermiekoncentrationen finns det stora, oförklarade variationer mellan vad som kunde förväntas vara relativt likartade kohorter under samma tidsperiod: exempelvis var koncentrationen 131,5 bland spermadonatorer från New York perioden 1970–95 men 72,7 bland donatorer från Kalifornien samma period. Detta gör att uppskattningar av tidstrender som bygger på sammanställningar av mätningar från olika kohorter vid olika tidpunkter blir svårtolkade.

Den sistnämnda problematiken skulle behöva utredas också när det gäller Levine m.fl. (2017). Studien innehåller diagram som visar koncentration och totalt antal spermier i de mätningar som ingår i analysen, med bubblor som anger stickprovsstorleken. Här ses, framför allt för de första decennierna, kraftiga variationer mellan mätningar inom snäva tidsintervall, som ibland är större än variationerna av genomsnittet över tid. Exempelvis varierar koncentrationen i mätningar inom den västerländska unselected-gruppen från närliggande år på 1980-talet mellan drygt 50 och över 150. Under 2000-talet tycks mätningarna inom denna grupp konvergera kring intervallet 50–70, och det ser ut som de nyare mätningarna generellt har större stickprovsstorlek än de äldre. En tolkning av detta är att mätningarna på senare år blivit bättre standardiserade och bättre representativa för de manliga befolkningarna i stort.

Det har gjorts flera studier som undersökt trender för spermiekoncentration och andra faktorer relaterade till spermakvalitet inom specifika befolkningar, i stället för att sammanställa mätningar från olika befolkningar. Enligt Fisch och Braun (2013) har de flesta studier av denna typ från 1960-talet och framåt (däribland två studier från Sverige 1985–95 och 2000–10) inte visat på några minskningar av koncentrationen.

Har de påstådda försämringarna av spermakvalitet bidragit till några ökade svårigheter att få barn? Akre m.fl. (1999) behandlar självrapporterad förekomst av subfertilitet (definierat som att det tagit mer än ett års försök att bli gravid) bland svenska mödrar, vilket skulle kunna reflektera medicinska problem hos modern, fadern eller båda. Resultatet är att subfertilitet inom varje åldersgrupp är mindre vanligt i yngre kohorter, vilket enligt författarna talar starkt emot att det skett substantiella försämringar av spermakvaliteten och utöver detta sannolikt kan förklaras av den kraftiga minskningen av gonorré i befolkningen.

Levine m.fl. (2017) hävdar att deras resultat är konsistenta med Skakkebaek m.fl. (2016), ännu en översiktsartikel som tar upp trender för diverse manliga reproduktiva problem. Trenderna som presenteras i den artikeln är dock inte heller entydiga. Testikelcancer är på de flesta håll vanligare idag än för 50 år sedan, men i exempelvis Danmark har incidensen stabiliserats sedan 1980-talet. Artikeln tar också upp trender med minskande barnantal, men det är oklart vad minskande spermakvalitet skulle tillföra i förklaringsvärde utöver sociala förändringar och tillgång till aborter och preventivmedel. Som påpekas ägde de stora minskningarna av periodfruktsamhet i Danmark rum före 1930 (liksom i Sverige (SCB 2002, 12)), och det är inte lätt att se vad det skulle ha att göra med nutida trender ifråga om reproduktiva problem. Det uppges att 22 procent av danska män födda 1960 förblivit barnlösa, jämfört med 15 procent födda 1945. Det liknar trenderna för Sverige, men det är inte de yngre kohorterna som utmärker sig genom hög barnlöshet. Även bland män födda på 1920-talet var andelen över 20 procent, och det är snarare fyrtiotalisterna som utmärker sig genom låg andel barnlösa, jämfört med både yngre och äldre generationer (SCB 2002, 26).

Referenser

Akre, Olof, Sven Cnattingius, Reinhold Bergström, Ulrik Kvist, Dimitrios Trichopoulos och Anders Ekbom. 1999. ”Human fertility does not decline: evidence from Sweden”. Fertility and Sterility 71 (6): 1066–1069. doi:10.1016/S0015-0282(99)00115-6.
Eklund, Henning. 2017. ”Färre spermier kan ’innebära att mänskligheten dör ut’”. DN (26 juli). http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/farre-spermier-kan-innebara-att-manskligheten-dor-ut/.
Fisch, Harry och Stephen R. Braun. 2013. ”Trends in global semen parameter values”. Asian J Androl 15 (2): 169–173. doi:10.1038/aja.2012.143.
Levine, Hagai, Niels Jørgensen, Anderson Martino-Andrade, Jaime Mendiola, Dan Weksler-Derri, Irina Mindlis, Rachel Pinotti och Shanna H. Swan. 2017. ”Temporal trends in sperm count: a systematic review and meta-regression analysis”. Hum Reprod Update: 1–14. doi:10.1093/humupd/dmx022.
Safe, Stephen H. 2000. ”Endocrine disruptors and human health–is there a problem? An update.” Environ Health Perspect 108 (6): 487–493. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1638151/.
SCB. 2002. Hur många barn får jag när jag blir stor? : barnafödande ur ett livsperspektiv. http://www.scb.se/statistik/BE/BE0701/2000I02/BE51ST0205.pdf.
Skakkebaek, Niels E., Ewa Rajpert-De Meyts, Germaine M. Buck Louis, Jorma Toppari, Anna-Maria Andersson, Michael L. Eisenberg, Tina Kold Jensen, m.fl. 2016. ”Male Reproductive Disorders and Fertility Trends: Influences of Environment and Genetic Susceptibility”. Physiol Rev 96 (1): 55–97. doi:10.1152/physrev.00017.2015.