Absolut
Svenska och internationella medier rapporterar om en ny metaanalys av
effekterna av alkohol på total dödlighet och olika utfall relaterade
till cirkulationssjukdom (Wood m.fl. 2018). Alkohol, eller i alla fall
måttlig
konsumtion av alkohol, har betraktats som en skyddsfaktor när
det gäller dessa utfall. Den 20 februari
2016 skrev jag om
diskussionen kring detta. Den nu aktuella analysen har en del fördelar
när det gäller sådant som skapat problem i tolkningen av tidigare
studier.
- Personer som konsumerar litet alkohol (upp till 50 gram/vecka) används som referensgrupp, inte de som rapporterat att de inte druckit alls. Många studier som rapporterat skyddande effekter av alkohol har använt den senare gruppen, där det ofta finns allvarliga problem med förväxlingsfaktorer och felklassificering.
- Det har gjorts en ordentlig åtskillnad mellan olika typer av cirkulationsutfall, vilket är väsentligt eftersom sambandet kan peka i olika riktning när det gäller exempelvis hjärtinfarkt och olika typer av slaganfall.
Resultaten är att alkohol visserligen tycks ha en viss skyddande effekt mot hjärtinfarkt, även med lågkonsumenter som referensgrupp, men att detta inte innebär signifikanta minskningar av sjuklighet eller dödlighet i cirkulationssjukdom generellt eller total dödlighet. Vid konsumtionsnivåer över 100 gram/vecka ses ökad total dödlighet.
Resultaten för total dödlighet presenteras också i form av förlorade
levnadsår, så att t.ex. en konsumtionsnivå på över 350 gram/vecka från
40-årsåldern i genomsnitt skulle förkorta livet 4–5 år. Här har
åldersspecifika dödstal i USA använts som baslinje och hazardkvoterna i
studien multiplicerats med dessa. Detta anknyter till problematiken med
att presentera relativa utfallsmått, speciellt hazardkvoter, som jag
skrivit om, senast den 11 januari. Om en
studie har tillräckligt med information för att uppskatta hazardkvoter
för hela åldersspannet från en viss ålder är detta kanske ofta det
vettigaste tillvägagångssättet för att sätta in talen i en kontext.
Skillnader i absolut risk för ett visst utfall, som ibland föreslås, ger
upphov till problem beroende på valet av tidsspann över vilket risken
beräknas. Väljs ett kort tidsspann kan vilken risk som helst fås att
framstå som obetydlig, och väljs ett mycket långt tidsspann (som en hel
livstid) blir det snarare ett mått på den relativa styrkan av
konkurrerande utfall (sådant som manligt kön, typ 1-diabetes1 eller
rökning blir kanske då inte riskfaktorer för cirkulationsdödlighet).
Kumulativa risker över lång tid som inte tar hänsyn till konkurrerande
utfall (som ofta är det som anges som livstidsrisk
för t.ex. cancer)
kan också bli förvirrande: de kommer alltid att närma sig 1, om inte
hazardtalen minskar över tid. Det går att dra paralleller med den ofta
diskuterade problematiken med mått i frekventistisk hypotesprövning, som
\(p\)-värden, som också är lätta att beräkna med modern mjukvara, men
svåra att sätta in i en vettig kontext.
En kompromiss, i fall där det inte finns tillräckligt med data för att
beräkna hazardkvoter för alla åldrar, skulle dock kunna vara att
presentera absoluta riskskillnader (för en given referensbefolkning, med
hänsyn till konkurrerande utfall) för det längsta åldersspann där det
finns en enhetlig hazardkvot (proportional hazards
) och där kvoterna
mellan dessa risker inte avviker signifikant från den hazardkvoten. Den
6 november 2016 diskuterade jag hur
livstidsrisk för insjuknande och död i cancer skulle påverkas om det
skedde reduktioner av både incidens eller dödstal i cancer och dödstal i
andra dödsorsaker, med metoder baserade på Sasieni m.fl. (2011). På detta sätt går
det också att beräkna risker upp till en viss ålder och jämföra kvoter
mellan dessa. Diagrammet i fig. 1 visar hur den relativa risken att dö i
tumörer upp till olika åldrar skulle förändras om åldersspecifika
dödstal i tumörer minskade med 20 procent, för olika minskningar av
dödstal i andra orsaker. Referensbefolkning är Sverige 2014, med data
tillgängliga via Socialstyrelsen (2017). Diagrammet kan återskapas (förutsatt att Julia
med masterversionen av mitt
LifeTable-paket installerats)
genom att bifogad ZIP-fil packas
upp och include("amp_fig_rr.jl")
körs i Julia.
Om vi bestämmer oss för att avvikelser på max 5 procent (relativa tal)
är acceptabla innebär det att riskkvoten inte får överstiga 0,84. I så
fall skulle vi i alla exempel som visas, utom det med störst reduktion
för män (generellt visar sig avvikelserna tidigare för män, därför att
de har högre dödstal i annat än cancer), kunna redovisa absolut
riskskillnad åtminstone upp till 80 års ålder. Det går att utläsa denna
i tabellform, ur den relevanta tabellen i cdicts
. Exempelvis är det
för kvinnor i scenariot med 20-procentig minskning av icke
tumördödlighet en minskning med 2 procentenheter, från 11,3 till 9,3
procent.
Referenser
Skrev om detta den 19 mars 2015.↩︎