Kallt hjärta
Svenska medier har nu i veckan rapporterat om ökad incidens i
hjärtinfarkt under julen. Rehnman (2018) hävdar att hjärtinfarkterna på
julafton ökar med nära 40 procent jämfört med övriga dagar på året
.
Det beskriver inte riktigt vad som gjorts i den aktuella studien
(Mohammad m.fl. 2018). Forskarna har utgått från data över svenska
hjärtinfarkter perioden 1998–2013 och jämfört incidensen olika
högtidsdagar (jul, midsommar och påsk) och dagar med sportevenemang med
incidensen under en kontrollperiod två veckor före och efter en
högtidsdag eller samma tid ett år före och efter evenemanget. På så vis
kunde de påvisa exempelvis en incidensökning med 37 procent på julafton,
29 procent på juldagen och 12 procent på midsommar. För påsk och
sportevenemang var dock incidensen inte signifikant förhöjd.
Om forskarna hade gjort som sägs i SVT-artikeln och jämfört med övriga
dagar på året
i stället för den ovan beskrivna kontrollperioden, hade
resultatet snedvridits därför att incidensen också varierar över året
oberoende av högtidsdagar: närmare bestämt är den högre under
vintermånaderna. För jul, nyår, vinter-OS och påsk inträffade 50
infarkter/dag under motsvarande kontrollperiod, men för midsommar,
sommar-OS och fotbolls-EM/VM ca 46 infarkter/dag under
kontrollperioderna.
Det är känt sedan tidigare att sjuklighet och dödlighet i cirkulationssjukdom och total dödlighet tenderar att vara högre under vintern. Den 20 januari 2011 ritade jag upp antal döda per månad i Sverige 1969–86 för några dödsorsaker. Dödsfallen i luftvägsinfektioner och kranskärlssjukdom var under perioden fler under vintermånaderna och toppar för dessa tenderar att sammanfalla. Säsongsinfluensa är en bidragande orsak till överdödligheten under vintermånaderna, och den påverkar också sådan dödlighet som tillskrivs kranskärlssjukdom och annan cirkulationssjukdom.
Dock verkar det också som temperaturen har en effekt på dödstalen oberoende av influensan. Rocklöv och Forsberg (2008) har exempelvis studerat dödligheten i Stockholm i relation till temperatur perioden 1998–2003 och justerat för influensa (uppskattat utifrån antal som läggs in på sjukhus med denna diagnos). Resultatet är att dödligheten är lägst vid en temperatur på 11–12 °C och ökar vid högre och lägre temperaturer, men ökningen verkar brantare för högre temperaturer. Dödlighetsökningen verkar också relaterad till sjukdomar i cirkulations- och andningsorgan. Detta är förstås av intresse i ljuset av den globala uppvärmningen. Den kan innebära både ökad dödlighet på somrarna, genom fler värmeböljor, och minskad dödlighet på vintrarna, genom att dessa blir mildare.
För min del befarar jag dock att uppvärmningen kan påverka cirkulationsdödligheten ogynnsamt på ett mer indirekt sätt än fysiologiska effekter av högre temperatur. I Sverige har åldersjusterad cirkulationsdödlighet varit på nedåtgående under lång tid, och detsamma gäller de flesta områden i världen med tillgänglig statistik (Ezzati m.fl. 2015). Viktiga faktorer bakom detta, som är kopplade till ökat välstånd, kan vara sådant som modern sjukvård, låg belastning av akuta och kroniska infektioner, jämn näringstillgång under uppväxten hos yngre kohorter och ökad tillgång till färska frukter och grönsaker. Ogynnsamma trender för vissa riskfaktorer, som ökad fetma, har inte kunnat rubba utvecklingen. Om däremot välståndet sjunker till följd av direkta effekter av uppvärmningen, sociala konflikter eller att vi tvingas sluta med fossila bränslen (vilket vi inom en relativt snar framtid skulle tvingas till oberoende av uppvärmningen) utan att ha lyckats hitta något effektivt (och i andra avseenden acceptabelt) alternativ, kanske vi inte kan ta den låga dödligheten i hjärtsjukdomar och slaganfall för given i framtiden. Hårda tider kan åtföljas av snabba ökningar av cirkulationsdödligheten, som setts i det forna östblocket i början av 1990-talet.
I dagens Sverige är 15-åriga Gretor åter vanligt förekommande, som för 100 år sedan. Då bekymrade de sig kanske för sådant som brist på bröd och potatis eller spanska sjukan; idag är orosmomenten litet annorlunda. Vi får hoppas att inte 2003 års kohort kommer att få en sådan cirkulationsdödlighet i medelåldern som 1903 års kohort i mitten av förra århundradet.