Frisk i influensa

Postad 2020-07-16 av Karl Pettersson. Taggar: epidemiologi

Under den pågående pandemin har det diskuterats mycket hur många som har hunnit bli infekterade med SARS-CoV-2, vilket inte är så enkelt, delvis på grund av förhållandet mellan olika typer av immunitet, som antikroppar och T-celler, där de senare är mer komplicerade att mäta. Även när det gäller influensan är det oklart hur många som infekteras när den sprids i en befolkning, men här finns en del tidigare forskning.

Kucharski m.fl. (2015) har studerat förekomsten av antikroppar mot olika stammar av influensa A(H3N2) som cirkulerat under perioden 1968–2008 i prover som samlats in under 2009 från 151 individer i södra Kina födda mellan 1930-talet och 2000-talet för en tidigare studie (Lessler m.fl. 2011). Utifrån nivåerna av antikroppar har det sedan uppskattats vilka stammar personerna sannolikt infekterats av.

Resultatet är att barn drabbades av i genomsnitt 4 infektioner per decennium och vuxna 2 infektioner. Den individuella variationen var måttlig: det var sällan det gått mer än 10 år mellan infektioner. Det är möjligt att frekvensen av naturliga infektioner överskattats genom att de inte skiljt mellan immunsvar skapat av infektion och vaccination, men 66 procent av personerna uppgav att de aldrig vaccinerats mot influensa. Det kan också hända att frekvensen underskattats genom att cellmedierad immunitet inte studerats. Dessutom har som sagt enbart infektioner med A(H3N2) inkluderats: om A(H1N1) och B hade inkluderats hade frekvensen blivit högre, även om skillnaden kanske inte blivit dramatisk bland vuxna.

Studien säger inte heller något om i vilken mån deltagarna drabbats av symptom när de infekterats. Hayward m.fl. (2014) är däremot ett exempel på en studie som undersökt både frekvensen av infektioner med influensa och deras korrelation med symptom. Denna studie har följt ett antal kohorter i England under influensasäsongerna från 2006–07 till 2010–11, november till mars, bortsett från perioden 2009–10, då A(H1N1)pdm09 spred sig. Denna period har delats upp i två säsonger, maj till september och oktober till februari. Totalt har de följt 5448 personsäsonger. Deltagarna har tillfrågats om förekomsten av luftvägssymptom, och de med symptom har fått lämna in prover som PCR-testats för influensavirus och andra luftvägsvirus. Dessutom har de lämnat blodprover i början och slutet av säsongerna, som använts för att undersöka i vilken mån de utvecklat antikroppar.

Undersökningarna av antikroppar visade också på att i genomsnitt 18 procent av alla ovaccinerad individer infekteras med influensa varje säsong, baserat på fyrfaldig ökning av titer. Bland dessa hade 25 procent PCR-bekräftad sjukdom. Frekvensen av symptomatisk luftvägssjukdom som kunde tillskrivas influensa bland de som utvecklat antikroppar var 23 per 100 säsonger. När det gäller influensaliknande sjukdom (definierat som feber ≥37,8 °C tillsammans med hosta eller ont i halsen) var motsvarande frekvens 18 per 100 säsonger. Med justering för att inte alla sjukdomsrapporter skickats uppskattades dessa frekvenser till 27 och 21.

Leung m.fl. (2015) är en metaanalys av andelen asymptomatiska influensainfektioner, som bl.a. inkluderar Hayward m.fl. (2014). Sådana serologiska studier från epidemier eller säsonger, som justerat för andra luftvägsinfektioner, har gett relativt enhetliga resultat på 65–85 procent asymptomatiska influensor med heterogenitet I2 på 58 procent. I studier från undersökningar av utbrott, där exponerade personer följts upp, var dock denna andel mycket lägre (4–28 procent, bortsett från ett par studier med vida konfidensintervall, I2 0 procent). Det stämmer också med erfarenheten att t.ex. utbrott av influensa i skolor snabbt kan tömma klassrum. Författarna säger att influensa som förvärvats ute i samhället möjligen kan vara lindrigare än influensa där folk smittats i utbrott i hushåll eller andra avgränsade platser, därför att smittdosen kan vara högre i det senare fallet, och att personer med infektioner som konstaterats med serologi kan ha mer korsimmunitet sedan tidigare. Det påpekas dock att det också finns metodologiska problem med olika studier, som definitionen av asymptomatisk.

Utöver detta är det också klart att influensaliknande sjukdom orsakad av annat än influensa är vanligt förekommande. Av tabell S1 i supplementet till Hayward m.fl. (2014) framgår att frekvensen av influensaliknande sjukdom oavsett orsak varierade 13–27/100 personsäsonger mellan de olika säsongerna, med undantag för säsongerna under pandemiperioden 2009–10, vilka som sagt definierats utifrån andra månader, och då andelen var lägre (5,2 för sommarsäsongen och 11,6 för vintersäsongen). Nichol, D’Heilly och Ehlinger (2008) studerade olika kohorter av amerikanska universitetsstudenter under säsongerna 2002–03 till 2005–06 och påvisade att 25,5 procent av studenter som inte vaccinerats mot influensa och 20,9 procent av de som vaccinerats fick influensaliknande sjukdom vid något tillfälle under säsongen de deltog. Influensavacciner är inte perfekta, men det vore i linje med Hayward m.fl. (2014) om differensen mellan grupperna (4,6 procent) ungefär motsvarade andelen av befolkningen som fått influensaliknande sjukdom orsakad av influensa under en säsong.

Andelen personer som får influensaliknande sjukdom, och kanske säger sig ha fått influensa, kan alltså vara i samma storleksordning som andelen som infekteras med influensa, fast det kanske är ganska liten överlappning mellan dessa grupper, så länge vi tittar på enskilda säsonger. Om vi däremot ser t.ex. till kohorten av svenskar som var i livet 1986 har nog de flesta vid det här laget hunnit drabbas av både influensaliknande sjukdom och influensa.

Referenser

Hayward, Andrew C., Ellen B. Fragaszy, Alison Bermingham, Lili Wang, Andrew Copas, W. John Edmunds, Neil Ferguson, m.fl. 2014. ”Comparative community burden and severity of seasonal and pandemic influenza: results of the Flu Watch cohort study”. The Lancet Respiratory Medicine 2 (6) (1): 445–454. doi:10.1016/S2213-2600(14)70034-7.

Kucharski, Adam J., Justin Lessler, Jonathan M. Read, Huachen Zhu, Chao Qiang Jiang, Yi Guan, Derek A. T. Cummings och Steven Riley. 2015. ”Estimating the Life Course of Influenza A(H3N2) Antibody Responses from Cross-Sectional Data”. PLOS Biology (3): 1–16. doi:10.1371/journal.pbio.1002082.

Lessler, Justin, Derek A. T. Cummings, Jonathan M. Read, Shuying Wang, Huachen Zhu, Gavin J. D. Smith, Yi Guan, Chao Qiang Jiang och Steven Riley. 2011. ”Location-specific patterns of exposure to recent pre-pandemic strains of influenza A in southern China”. Nature Communications 2 (1): 423. doi:10.1038/ncomms1432.

Leung, Nancy H. L., Cuiling Xu, Dennis K. M. Ip och Benjamin J. Cowling. 2015. ”Review Article: The Fraction of Influenza Virus Infections That Are Asymptomatic: A Systematic Review and Meta-analysis”. Epidemiology (Cambridge, Mass.) 26 (6): 862–872. doi:10.1097/EDE.0000000000000340. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/26133025.

Nichol, Kristin L., Sarah D’Heilly och Edward P. Ehlinger. 2008. ”Influenza Vaccination Among College and University Students: Impact on Influenzalike Illness, Health Care Use, and Impaired School Performance”. Archives of Pediatrics & Adolescent Medicine 162 (12): 1113–1118. doi:10.1001/archpedi.162.12.1113.