Bakterie i rampljuset

Postad 2017-06-11 av Karl Pettersson. Taggar: epidemiologi

Den 27 april skrev jag här om incidensen i meningokockinfektion i Sverige och om hur medierapportering av ett par fall i Nyköping och annonser om ett föredrag av en person som överlevt sjukdomen påminde mig om situationen våren 2006, då fallen verkade hagla tätt, fast det egentligen inte var fler fall än normalt i landet. I slutet av maj inträffade ytterligare ett fall hos ett barn i Nyköping, vilket föranlett smittskyddsläkaren att erbjuda vaccination till barn och ungdomar på orten som skulle kunna ligga i riskzonen för att smittas (Landstinget Sörmland 2017). Utöver detta rapporteras att en flicka i Stockholmsområdet dött av sjukdomen i mitten av maj (Rundberg 2017). Detta följer också mönstret från Nyköping och Västerås 2006, med ett par stycken barn eller ungdomar i ett område som drabbas inom loppet av några månader. Det nu aktuella offret var tydligen med på en skidresa till Alperna omkring sportlovet med 900 gymnasieelever, där en annan flicka drabbades men överlevde, varefter smittan enligt en smittskyddsläkare kan ha funnits kvar i kompisgänget. Trots denna klustring av fall med medial uppmärksamhet verkar det inte heller denna vår ha inträffat onormalt många fall i Sverige (Folkhälsomyndigheten 2017).

Meningokockinfektion illustrerar också den problematik jag diskuterade i förra inlägget, om att uppskatta hur många som dör av sepsis och jämföra detta med statistik över andra dödsorsaker. Infektionen kan vara lokaliserad till exempelvis hjärnhinnorna (vilket är vad som gett bakterien dess namn), vilket kan förekomma i kombination med sepsis. En del drabbas av sepsis utan någon framträdande lokaliserad infektion. Det finns en kod i ICD-10 för meningokockinfektion (A39), med subkoder för olika manifestationer, såsom meningit (A39.0), Waterhouse-Friderichsensyndromet, ett tillstånd med sepsis och blödningar i binjurarna (A39.1), akut meningokockemi, eller sepsis (A39.2), hjärtsjukdom orsakad av meningokocker (A39.5), och ospecificerad infektion (A39.9). Om någon dör av meningokockinfektion med sepsis är det inte sepsis utan kvalifikation som är den primära dödsorsaken – utan meningokockinfektion, vilket vid behov kan kvalificeras som akut meningokockemi eller Waterhouse-Friderichsensyndromet.

En annan illustration av problematiken ges vid användning av Global burden of disease för internationella jämförelser av sjukdomsbörda. Den som försöker sig på att söka efter data över dödlighet i sepsis i olika länder genom IHME (2017) hittar inget, förutom sepsis bland mödrar och nyfödda. Till stor del förklaras detta av att de modeller som ligger till grund för denna statistik innefattar omfördelning av skräpkoder (garbage codes), som i olika länders officiella statistik kan rapporteras som underliggande dödsorsaker, fast de inte tänks vara lämpade som sådana (GBD 2015 Mortality and Causes of Death Collaborators 2016). Metoden beskrivs av Naghavi m.fl. (2010), som räknar med fyra typer av skräpkoder:

  1. Ospecifika koder, som senilitet och andra koder i kapitel 18 i ICD-10, riskfaktorer, som högt blodtryck, triviala sjukdomar och sena effekter av sjukdomar och skador.
  2. Intermediära dödsorsaker, där det finns en underliggande orsak. Hit räknas sådant som hjärtsvikt, lungemboli och även tredjepositionskoderna A40-A41 som är specificerade som sepsis (eller septikemi, som är den term som används i ICD-10).
  3. Omedelbara dödsorsaker, som disseminerad intravasal koagulation (en vanlig komplikation vid sepsis) och hjärtstopp.
  4. Ospecificerade dödsorsaker inom en större gruppering, som ospecificerad cancer eller ospecificerad hjärtsjukdom.

Rapportering av tillstånd i dessa kategorier som underliggande dödsorsaker kan ses som olika vanliga sätt att avvika från WHO-definitionen av underliggande dödsorsak, att det är den sjukdom eller skada som inledde det förlopp som ledde till dödsfallet (WHO 2010, 31). Detta begrepp är problematiskt, exempelvis när det gäller äldre personer, och det kan ifrågasättas i vilken mån algoritmerna för omfördelning innebär falsk precision i statistiken.

När det sedan gäller meningokockinfektion har hela koden A39 mappats till meningokockmeningit, en underavdelning under meningit – utom hjärtsjukdom, A39.5, som räknas till sjukdomar i cirkulationsorganen (GBD 2015 Mortality and Causes of Death Collaborators 2016). Sepsis förekommer med andra ord inte heller här som en självständig kategori.

Referenser

GBD 2015 Mortality and Causes of Death Collaborators. 2016. ”Global, regional, and national life expectancy, all-cause mortality, and cause-specific mortality for 249 causes of death, 1980–2015: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2015”. The Lancet 388 (10053): 1459–1544. doi:10.1016/S0140-6736(16)31012-1.

IHME. 2017. ”COD Visualization”. https://vizhub.healthdata.org/cod.

Naghavi, Mohsen, Susanna Makela, Kyle Foreman, Janaki O’Brien, Farshad Pourmalek och Rafael Lozano. 2010. ”Algorithms for enhancing public health utility of national causes-of-death data”. Population Health Metrics 8 (1): 9. doi:10.1186/1478-7954-8-9.

Rundberg, Hampus. 2017. ”Flicka avled efter bakterieinfektion”. SVT Nyheter (8 juni). https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/flicka-avled-efter-bakterieinfektion-1.

WHO. 2010. ICD-10 volume 2 Instruction Manual 2010 Edition. http://www.who.int/classifications/icd/icdonlineversions/en/.