Under övervakning
När jag i förra inlägget diskuterade utvecklingen av årets influensasäsong nämnde jag att det trots den höga aktiviteten av influensa inte uppmätts någon signifikant överdödlighet. Men hur mäts då sådan överdödlighet? Folkhälsomyndigheten (2018) refererar till två modeller, EuroMOMO och FluMOMO, och påtalar att det inte setts någon signifikant överdödlighet under säsongen i någon av dessa.
Båda modellerna beskrivs av EuroMOMO (2019). Förkortningen MOMO står för
mortality monitoring
, och det handlar om att uppskatta avvikelser från
förväntad total dödlighet för en viss vecka. Den grundläggande modellen,
EuroMOMO, försöker inte skilja mellan olika faktorer bakom avvikelser i
dödlighet för givna veckor. EuroMOMO (2018a) redovisar resultat från denna
modell för olika europeiska länder och åldersgrupper. För Sveriges del
går det som sagt inte att se några avvikelser större än två \(z\)-enheter
för någon vecka denna vintersäsong. Däremot ses markant överdödlighet
för andra europeiska länder, som Spanien, England och Skottland. Det
skulle kunna bero på både influensaaktivitet och andra faktorer, som
köldvågor, som också medför ökad dödlighet bland exempelvis personer med
hjärtproblem. Influensa B, som kunde förväntas drabba äldre mindre hårt,
tycks ha dominerat i Europa i stort, liksom i Sverige under säsongen
(ECDC 2019).
För att kunna skilja effekterna av influensaaktivitet från andra
faktorer har det utarbetats en litet mer komplex modell, FluMOMO
(EuroMOMO 2018b). Även här handlar det om att beräkna avvikelser i total
dödlighet veckovis, men som variabler inkluderas dels
influensaaktivitet, dels other factors
, vilket i detta sammanhang är
lika med temperaturavvikelser, som antas kunna ha olika effekter på
vintern och sommaren (att det t.ex. är varmare än normalt kan ge ökad
dödlighet på sommaren men minskad dödlighet på vintern). Några rapporter
baserade på denna modell har, vad jag kan se, inte offentliggjorts denna
säsong.
Statistiska modeller av denna typ är inte det enda sättet att uppskatta överdödlighet relaterad till influensa. Nicoll m.fl. (2012) ger en översikt över olika metoder. Det kanske enklaste är att titta på dödsfall med influensa rapporterad som dödsorsak. Dessvärre har denna metod låg sensitivitet: den medför ofta kraftig underskattning av överdödligheten, därför att influensa i många fall inte rapporteras som dödsorsak, inte ens som bidragande dödsorsak, när den bidragit till komplikationer som bakteriell lunginflammation och, i än högre grad, hjärtproblem. Liknande problem finns med användning av trender för dödsfall bland personer med labbverifierad influensa. Därför föredras ofta användning av statistiska modeller, som FluMOMO. Men här kan det i stället inträffa att dödlighet försvinner i bruset: det kanske inte går att konstatera någon signifikant överdödlighet trots att folk får influensa rapporterad som dödsorsak. Ett sätt att motverka detta kan vara att använda sådan dödlighet som kan vara relaterad till influensa, som diagnoser från andnings- och cirkulationsorgan, i stället för total dödlighet.
Ett problem i sammanhanget är att media inte alltid skiljer mellan de
olika sätten att uppskatta överdödlighet, vilket kan ge upphov till
förvirring, som i ett fall jag skrev om den 25 november
2009.
Men detta otyg, att det görs jämförelser av statistiska modeller och
rapporterade dödsorsaker, utan att det förklaras hur de skall mappas,
förekommer även i sammanhang som inte är relaterade till influensa,
exempelvis när det gäller sepsis, som jag skrev om den 4 juni förra
året. Exempel från ofta citerade artiklar i
vetenskapliga publikationer är när det påståtts att iatrogena orsaker
(skador orsakade av vården) är den tredje vanligaste dödsorsaken
i USA
(Starfield 2000), eller att Alzheimers sjukdom kan vara den fjärde
eller femte vanligaste dödsorsaken
i USA (Katzman 1976).