Enkel förklaring
I förra inlägget visade jag modeller för hur dödstalen i kranskärlssjukdom skulle ha utvecklats i Sverige från 1980-talet om det inte varit för de förbättringar som skett när det gäller klassiska riskfaktorer (kolesterolnivåer, blodtryck och rökning). Det skulle alltså ha blivit en nedgång av dödstalen liknande den som faktiskt observerats, även om den hade släpat efter med några år.
Utifrån studier som Björck m.fl. (2009) ser det ut som förbättringar i dessa riskfaktorer haft avgörande betydelse när det gäller att förklara de nedgångar som skett. Samtidigt ligger det något intuitivt suspekt i hur sådana intrikata samspel mellan måttliga förbättringar i riskfaktorer tillsammans med behandlingar skulle vara essentiella för en obruten nära exponentiell nedgång i dödstalen av det slag som pågått i decennier i hela den rika världen, bland kvinnor och män i alla åldersgrupper med tillförlitlig statistik tillgänglig. Detta i synnerhet med tanke på att ogynnsamma förändringar av närliggande riskfaktorer ges skulden för ogynnsamma trender, som ökad förekomst av exempelvis vissa cancerformer, KOL och typ 2-diabetes i olika befolkningar.
Detta påminner mig om resonemang som förs av Wastenson, Lindberg och Rosén (2000), om förklaringar av regionala variationer i sjukdomsmönster inom Sverige. För kranskärlssjukdom och slaganfall har incidens- och dödstal länge varit högre i Norrland än i övriga Sverige, men cancer i tarmarna har haft högre incidens i de sydligaste länen. Det ges förklaringar av detta i termer av regionala variationer i matvanor, som också sammanfattas i ett poem (Wastenson, Lindberg och Rosén 2000, 75). Ovanför detta är det en teckning av en man som sitter vid ett bord med smörpaket, saltkar, skinkor, korvar och knäckebröd och tar sig för bröstet, med fjäll i bakgrunden. Nedanför är det en teckning av en man som sitter vid ett bord med en limpa ljust bröd och en påse socker och tar sig för sin stora mage, med väderkvarnar i bakgrunden. Jag undrar hur de resonerat om de regionala sjukdomsmönstren sett ut på motsatt sätt, med mer koloncancer i norr och mer kranskärlssjukdom i söder. Hade de då inte gett en lika plausibel förklaring i termer av samma kostfaktorer?
Som jag visade på i förra inlägget och den 8 juli förra året kan det mycket väl vara så att de förbättringar som skett i riskfaktorerna hade varit tillräckliga för att åstadkomma en stark nedgång från en baslinje med höga dödstal (som Sverige på 1980-talet), samtidigt som huvuddelen av nedgången ägt rum oberoende av dessa förändringar. Det illustreras ytterligare av fig. 1, som visar nedgången i dödstal 1980–2015 bland 55–64-åriga män (enligt samma modell och med samma datakällor som i förra inlägget). Den röda linjen visar vilka dödstal som skulle ha åstadkommits genom förändringen av riskfaktorer om baslinjen från 1980 hållits konstant.
Om mitt Mortchartgen-paket
för Julia finns installerat och datafiler för detta genererats utifrån
data från WHO (2024), kan diagrammen i detta inlägg återskapas genom att
klona bloggförrådet och köra
./plots.jl från katalogen postdata/2018-07-21-enkel. Datafilerna
från IHME (2016) laddas ned automatiskt om de inte finns tillgängliga.
Fig. 2 visar samma data och beräkningar som fig. 1, men med logaritmer av dödstalen.
Fig. 3 och fig. 4 visar dels den andel av nedgången i dödstal som en förändring av riskfaktorerna åstadkommit från baslinjen vid startåret (motsvarande förändringen av de röda linjen 1980–2015 delat med förändringen av den mörkblå linjen i fig. 1), dels den andel som inte skulle ha ägt rum utan dessa förändringar slutåret (motsvarande avståndet mellan den gröna och den mörkblå linjen 2015 delat med förändringen av den mörkblå linjen i fig. 1), för kvinnor och män i 10-åriga åldersintervall från 35–44 till 75–84 år.
Diskrepansen mellan de båda måtten är som synes betydande i alla åldersgrupper, eftersom det skett kraftiga nedgångar över hela åldersspannet. Som också visades i förra inlägget är båda andelarna lägre i högre åldersgrupper.