Cirkulera runt igen

Den 31 augusti förra året skrev jag om hur könsskillnader i andelen dödsfall med olika delmängder av cirkulationssjukdomar som underliggande dödsorsak förändrats över tid i USA. I mitten av 1900-talet var andelarna relativt lika mellan könen för hela gruppen, och större för män för vissa undergrupper, som kranskärlssjukdom. Senare minskade kvoterna mellan mäns och kvinnors andelar och blev under 1 för flera grupper. Från mitten av 1990-talet har dock pendeln svängt tillbaka i andra riktningen. Jag tänkte mig att den sistnämnde trenden kunde förklaras av att benägenheten att rapportera cirkulationssjukdom som dödsorsak bland äldre minskat framför allt till förmån för demens, vilket fått störst genomslag bland kvinnor.

I Sverige har det också under lång tid varit så att andelen dödsfall som tillskrivits någon form av cirkulationssjukdom varit något större bland kvinnor än bland män (ett sådant mönster fanns redan i den första rikstäckande statistiken, för 1911 (SCB 1915)), även om andelen för kranskärlssjukdom varit större bland män. Nu har statistik över dödsorsakerna i Sverige 2017 offentliggjorts (Socialstyrelsen 2018). Socialstyrelsen har API och CSV-tabeller för sin statistikdatabas, men som för tidigare år gäller att statistiken med koder på fjärdepositionsnivå i ICD-10 och 90– år (i stället för bara 85– år) som översta åldersintervall bara är tillgänglig i ett Excelark (innan den publiceras via WHO (2022)). Genom att klona denna bloggs Githubförråd och köra skriptet sedor.sh i underkatalogen postdata/2018-10-25-cirkulera kan detta ark och en fil med medelfolkmängden i Sverige 2017 från SCB (2023) omvandlas till en form som går att läsa in och bearbeta i Julia för beräkningar av andelen dödsfall och dödstal för valfria dödsorsaksgrupper med sedor.jl (lätt modifierad form av det jag beskrev den 8 september förra året). Exempelvis kan en tabell med andel kvinnor med akut hjärtinfarkt (ICD-10 I21) som dödsorsak tas fram genom att köra följande.

include("sedor.jl")
miframe_allkv = propframe("Kv", "I21")
miframe_allkv[:frame]

Av denna statistik framgår att andelen för kapitlet för cirkulationssjukdom (ICD-10 I00–I99) inte längre är högre för kvinnor: den är 33,7 procent såväl bland kvinnor som bland män. Även här kan det sättas i relation till en ökad tendens att rapportera demens och neurodegenerativa sjukdomar som dödsorsak. Med den definition som jag använder i Mortalitetsdiagram (ICD-10 F01–F09, G10–G37) stod dessa tillstånd för 14,5 procent av dödsfallen bland kvinnor och 8,9 procent bland män. Här finns en tydlig svårighet med avgränsningen mot cirkulationssjukdom: de flesta svenskar som dör efter att ha fått en demensdiagnos har också cirkulationssjukdom rapporterad åtminstone som bidragande orsak (Garcia-Ptacek m.fl. 2016). En undergrupp av demenstillstånden utgörs av vaskulär demens (ICD-10 F01), som i definitionen explicit hänvisar till kärlsjukdom som orsak till kognitiv försämring. I Mortalitetsdiagram har jag räknat in denna kod i cirkulationssjukdomarna. Om cirkulationssjukdom definieras på det sättet (ICD-10 I00-I99+F01) blir det åter en marginellt vanligare dödsorsak bland kvinnor (35,5 procent av alla dödsfall) än bland män (35,0 procent).

Den 30 april 2013 om att det framför allt är diagnoser relaterade till åderförkalkning som blivit mindre populära att rapportera som dödsorsaker bland äldre. För vissa sådana diagnoser framträder trenden med en ökning av kvoten mellan mäns och kvinnors andelar speciellt tydligt. Ett exempel är det som kallas aterosklerotisk hjärtsjukdom (ICD-10 I25.1). År 1997 (det första året med ICD-10) var detta underliggande dödsorsak för 5,9 procent av kvinnorna och 6,0 procent av männen (data tillgängliga via WHO (2022)). År 2017 hade dessa andelar minskat till 1,3 och 2,4 procent. Utöver denna minskning har åldersfördelningen bland de döda med den diagnosen förändrats: 1997 var 61,0 procent av kvinnorna och 30,2 procent av männen 85 år eller äldre, men 2017 hade dessa andelar minskat till 51,3 och 21,9 procent. Det är en ovanlig förändring när dödligheten generellt förskjuts högre upp i åldrarna. En rimlig förklaring kan vara att diagnosen allt mindre ofta kommit att fungera som standardval för äldre personer utan någon uppenbar entydig dödsorsak och i stället använts för något yngre personer med tydlig evidens för komplikationer till ateroskleros i kranskärlen, bland vilka det finns en manlig överrepresentation.

Referenser