Prima virus

Postad 2020-02-15 av Karl Pettersson. Taggar: epidemiologi

I slutet av inlägget den 18 januari tog jag upp fenomenet med priming när det gäller influensavirus: att det första influensavirus någon utsatts för i livet kan skapa en viss bestående immunitet mot besläktade virus. Detta har anförts som förklaring till att olika åldersgrupper är olika mottagliga för fågelvirus som inte cirkulerat i någon större skala bland människor. I förra inlägget diskuterade jag den låga åldern bland de som fått labbverifierad influensa B denna säsong i Sverige, och visade på att det generellt verkar gälla att medianåldern bland B-fallen från säsongen 2010/11 varit lägre ju större andel linjetypade fall som tillhört Victoralinjen snarare än Yamagatalinjen. Det stämmer med vad som visas internationellt av t.ex. Skowronski m.fl. (2017), som tar upp det att olika kohorter kan ha primats för olika linjer som en möjlig förklaring, och Virk m.fl. (2020).

Av den senaste influensarapporten, som publicerades i torsdags, framgår att ökningen av labbrapporterade fall varit måttlig för vecka 6, och att antalet fall fortfarande är klart lägre än motsvarande veckor 2018 och 2019, men att influensa B närmar sig influensa A och i t.ex. Stockholms och Västra Götalands län har gått om A (Folkhälsomyndigheten 2020b). Samtidigt rapporteras om fall som en skola i Växjö, där mer än en tredjedel av eleverna varit hemma under en dag, som det verkar företrädevis med influensasymptom (Lundberg 2020). Det framgår inte att några drabbade på den aktuella skolan provtagits, men sett till utvecklingen i Sverige de senaste veckorna och elevernas ålder verkar det ganska sannolikt att det rör sig om ett utbrott av Victorialinjen av influensa B.

Det påminner mycket om det jag själv fick observera för nästan på dagen 27 år sedan, när halva sexan i skolan där jag gick plötsligt var borta en torsdag. Då härjade ett virus av Yamagatalinjen. Shaw m.fl. (2002) beskriver de båda B-linjernas dynamik globalt fram till 2002. De har namngetts efter stammarna B/Victoria/2/1987 och Yamagata/16/1988, men de divergerade långt tidigare: Rota m.fl. (1992), som också citeras av Skowronski m.fl. (2017), bedömer att det kan ha skett under perioden 1973–79. Under 1980-talet var det mest Victoriavirus som cirkulerade världen över, men Yamagatalinjen tog över och blev dominerande i början av 1990-talet. Under perioden 1991–2001 isolerades Victoriavirus sällan och då nästan enbart i Östasien. Sedan 2001 har de båda linjerna cirkulerat parallellt över världen, men som jag visade på i förra inlägget har det knappast varit någon säsong i Sverige sedan 2011 med hög influensa B-aktivitet dominerad av Victoria.

Denna växling mellan linjerna kan förklara en hel del av det varierande åldersmönstret i mottaglighet för influensa B. Det tidiga 1980-talets födelsekohorter, som jag tillhör, hade i stor utsträckning blivit Victoriaprimade, vilket gjorde att vi var mottagliga när Yamagatavirus dök upp i början av 1990-talet. För dagens unga, som eleverna i Växjö, gäller att många blivit Yamagataprimade, vilket medför att de är mottagliga nu när Victoriavirus cirkulerar. Det är dock inte alldeles klart varför personer över 50 år, som måste ha primats för influensa B1 innan linjerna divergerade, verkar mer mottagliga för Yamagatavirus, t.ex. säsongen 2017/18, där medianåldern på labbverifierade B-fall var 68 år. Kanske har mottagligheten för cirkulerade Yamagatavirus i kohorter födda före 1970-talet ökat över tid: den likaledes Yamagatadominerade säsongen 2012/13 var medianåldern hos labbfallen 46 år, och vid utbrott som det 1993 verkade skolpersonalen relativt förskonad. Enligt Virk m.fl. (2020) har den ökade aktiviteten av Yamagatavirus de senaste åren drivits av drift i NA-proteinet, som vanliga vacciner inte riktar in sig på: det kan vara det som gör att immunförsvaret hos personer födda före 1970-talet fått svårare att bekämpa virusen.

Enligt Folkhälsomyndigheten (2020a) är medianåldern hos de influensa B-fall som rapporterats i Sverige till och med vecka 25 år, med 45 procent av fallen i åldersgruppen 15–39 år. Incidensen är dock något högre bland de under 15 år. De åldersgrupper som används i redovisningen (0–4, 5–14, 15–39, 40–64 och 65– år) är kanske väl grova, då det kan finnas betydande variation inom dessa (speciellt ålderintervallet 15–39 år, som innehåller kohorter föddda i tidsintervallet 1980–2005, vilket alltså innehåller både Victoravirusens försvinnande och deras återkomst), Gagnon, Acosta och Miller (2018) argumenterar för att incidensen i influensa med hänsyn till effekterna av primande borde rapporteras i ettårsklasser, även om snäva intervall förstås innebär större statistisk osäkerhet.

Dagens skolungdomar har kanske till viss del blivit Victoriaprimade, t.ex. under säsongen 2010/11. Eftersom Victoriavirus var i stort sett borta från cirkulationen utanför Östasien under 1990-talet kan de som tillbringade sina småbarnsår i Sverige under detta årtionnde vara de som i minst utsträckning infekterats med Victoriavirus innan de infekterades med Yamagatavirus, vilket kan innebära att de borde vara försiktiga med folksamlingar under de närmaste veckorna.

Referenser

Gagnon, Alain, Enrique Acosta och Matthew S. Miller. 2018. ”Reporting and evaluating influenza virus surveillance data: An argument for incidence by single year of age”. Vaccine 36 (42): 6249–6252. doi:10.1016/j.vaccine.2018.08.077.

Lundberg, Jan-Eric. 2020. ”Här är nästan var tredje elev sjuk: ’Har skickat hem många med feber’”. SVT Nyheter (11 februari). https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/har-pa-skolan-ar-nastan-var-tredje-elev-sjuk-i-influensa.

Rota, Paul A., Mark L. Hemphill, Toni Whistler, Helen L. Regnery och Alan P. Kendal. 1992. ”Antigenic and Genetic Characterization of the Haemagglutinins of Recent Cocirculating Strains of Influenza B Virus”. Journal of General Virology 73 (10): 2737–2742. doi:10.1099/0022-1317-73-10-2737.

Shaw, Michael W., Xiyan Xu, Yan Li, Susan Normand, Robert T. Ueki, Gail Y. Kunimoto, Henrietta Hall, Alexander Klimov, Nancy J. Cox och Kanta Subbarao. 2002. ”Reappearance and Global Spread of Variants of Influenza B/Victoria/2/87 Lineage Viruses in the 2000–2001 and 2001–2002 Seasons”. Virology 303 (1): 1–8. doi:10.1006/viro.2002.1719.

Skowronski, Danuta M., Catharine Chambers, Gaston De Serres, Suzana Sabaiduc, Anne-Luise Winter, James A. Dickinson, Jonathan B. Gubbay, m.fl. 2017. ”Age-Related Differences in Influenza B Infection by Lineage in a Community-Based Sentinel System, 2010-2011 to 2015-2016, Canada”. The Journal of infectious diseases 216 (6) (15 september): 697–702. doi:10.1093/infdis/jix393.

Virk, Ramandeep K., Jayanthi Jayakumar, Ian H. Mendenhall, Mahesh Moorthy, Pauline Lam, Martin Linster, Julia Lim, m.fl. 2020. ”Divergent evolutionary trajectories of influenza B viruses underlie their contemporaneous epidemic activity”. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 117 (1) (7 januari): 619–628. doi:10.1073/pnas.1916585116.


  1. Det är inte heller helt klart i vilken mån primande för influensa A är oberoende av primande för influensa B.↩︎