Sjukt väder
Den 26 oktober förra året ställde jag mig frågan hur säsongens influensa skulle komma att te sig i Sverige och andra länder på norra halvklotet mot bakgrund av dels de ovanligt tidiga utbrotten av A(H3N2) i länder på södra halvklotet, dels de senaste årens mönster med växlande dominans mellan olika subtyper. Nu efter nyår kan vi konstatera att det inte blivit någon exceptionellt tidig influensatopp i Sverige. Enligt Folkhälsomyndigheten (2020) har 356 laboratorieverifierade fall rapporterats vecka 2. De flesta fallen har varit influensa A, med A(H1N1)pdm09 och A(H3N2) i ungefär lika proportioner bland de labbfall som subtypats. Mönstret överensstämmer så långt ganska väl med tidigare säsonger som 2015/16, 2017/18 och 2018/19, med en ökning fram till jul och sedan en avmattning över nyår, vilket säkerligen hänger samman med minskad smittspridning till följd av julledigheten. Det förefaller troligt att det blir en topp under februari, precis som dessa år. Dock har ett delvis avviknade mönster kunnat ses i Norrland, speciellt Västerbotten, så att över hälften av influensafallen under vecka 46 rapporterades därifrån (Folkhälsomyndigheten 2019).
Influensatoppar före nyår är som sagt inte så vanliga i Sverige, och generellt är influensan en uttalad vintersjukdom i länder med tempererat klimat. I tropiska länder tycks influensan ofta toppa under regnperioderna. Denna säsong har det hittills inte varit mycket till vinter i stora delar av Sverige. Kan väderförhållandena ha bromsat spridningen av influensa, även om det kanske annars funnits förutsättningar för en tidig säsong? Vi vet inte exakt vad som ligger bakom influensans säsongmönster. Det kan vara både faktorer som påverkar viruspartiklarnas beständighet och spridning och faktorer som påverkar individers mottaglighet. Exempel på sådant som diskuteras i sammanhanget är låg temperatur, låg luftfuktighet och låga nivåer av UV-strålning (som skulle utöva sin effekt genom att minska produktionen av D-vitamin).
Roussel m.fl. (2016) har studerat samband mellan olika väderfaktorer och influensaliknande sjukdom i olika regioner i Frankrike från säsongen 2003/04 till 2012/13. Forskarna har studerat vädrets korrelation med antalet fall dels veckovis under de olika säsongerna, dels för säsongerna som helhet. De hittade också signifikanta samband mellan faktorer som temperatur och luftfuktighet på veckonivå men inte på säsongsnivå. Temperatur och absolut och relativ luftfuktighet hade som väntat ett negativt samband med sjukdomsfallen. Bristen på samband på säsongsnivå kan, säger forskarna, bero på att relativt få säsonger ingår i studien men också på att antalet fall under en säsong kanske framför allt avgörs av andelen personer som är mottagliga för cirkulerande influensastammar i början av säsongen: väderfaktorer kan göra att influensan sprids långsammare men inte i någon större omfattning hindra mottagliga individer från att smittas under loppet av en säsong. Jo, om denna typ av variationer i vädret inom ett land som Frankrike hade så starka effekter att de signifikant påverkade säsongerna storlek, borde länder och regioner med tempererat klimat och mildare vintrar än Sverige, som Storbritannien, Frankrike, södra Australien och stora delar av USA också tendera att drabbas lindrigare av influensa, och några sådana mönster verkar inte ha kunnat identifieras.
Det kan, med hänsyn till detta, vara så att det milda vädret nu under december och januari bidragit till att bromsa spridningen av influensa i Sverige. Samtidigt kan det kallare vädret i Norrland ha lett till spridning där redan under november. Det innebär inte att den milda vintern, även om den fortsätter, kommer att medföra att mycket färre svenskar drabbas av influensa under hela den kommande säsongen.
Mönstret hittills med blandad cirkulation av A(H1N1)pdm09 och A(H3N2) stämmer inte heller riktigt med utbrotten på södra halvklotet. Den 7 mars 2019 ställde jag mig frågan hur länge A(H1N1)pdm09 skulle fortsätta cirkulera. Det kan vara gynnsamt vid framtida pandemier om A(H1N1) fortsätter att cirkulera parallellt med A(H3N2). De olika subtyperna av influensa A-virus indelas i två grupper, efter egenskaper hos stjälken på HA-proteinet, där grupp 2 innehåller H3, H4, H7, H10, H14 och H15 och grupp 1 alla andra H1–H18. Det verkar föreligga ett visst mått av korsimmunitet mellan subtyper inom samma grupp, vilket har anförts som förklaring till åldersmönster i utsatthet för olika stammar av fågelvirus (Butler 2018). Yngre personer är mer utsatta för A(H5N1), som tillhör grupp 1, och de har tidigt i livet exponerats för A(H3N2), som cirkulerat sedan 1968 och tillhör grupp 2. Äldre personer är tvärtom mer utsatta för A(H7N9), som tilllhör grupp 2, och de har tidigt exponerats för grupp 1-subtyper, som A(H1N1) och A(H2N2). En strategi för att ta fram universella influensavacciner går ut på att skapa starkare immunsvar mot denna stjälk, i stället för mot proteinets huvud, som ständigt förändras (Arunkumar m.fl. 2019).