Hårda grupper
Den 25 mars diskuterade jag olika gruppers mottaglighet för COVID-19 och hur den varierar med ålder och kön. Otvivelaktigt är frågan komplex, så att svaren kan variera beroende på vad för slags utfall som studeras. Exempel på sådana utfall kan vara:
- infektion, där personen har virus i kroppen och utvecklar immunsvar
- någon grad av symptom
- influensaliknande symptombild
- inläggning på sjukhus
- intensivvård (IVA)
- död
Hur sedan mått som antalet konstaterat smittade förhåller sig till dessa utfall kan sedan variera mellan olika befolkningar och tidsperioder beroende på vilka som testas. För de flesta länder är det i varje fall så att konstaterat smittade inte ger någon bra bild av (1), då det är en starkt selekterad andel av de faktiskt smittade som provtas. I 25 mars-inlägget visade jag på antalet konstaterat smittade och antalet konstaterat döda i relation till folkmängden uppdelat på ålder och kön i Italien. Kurvorna skiljer sig tydligt åt för smittade och döda. De rapporterade döda är tänkt att spegla (6) men är inte perfekt: vissa personer som rapporteras döda kan ha dött med men inte av COVID-19 och andra kan ha dött av infektion utan att ha rapporterats, vilket måste bedömas genom modellering av total överdödlighet, som görs med influensa.
Jag har skapat ett Julia-paket
för att sammanställa data över olika utfall relaterade till COVID-19
uppdelade på ålder och kön, för de länder som publicerat sådan statistik
(vilket i dagsläget inte är så många). UN Population Division (2019) används för att
uppskatta folkmängd och utifrån detta incidens i olika utfall. Spanien
är ett av de länder som har flest konstaterade fall och dödsfall, och
där sjukdomen nu verkar avta, och har även statistik uppdelad på ålder
och kön i 10-åriga åldersintervall upp till 90– år, som dock inte är
alldels heltäckande (exempelvis är uppgifter om ålder och kön
tillgängliga för 71 procent av alla fall till 13 april
(Ministerio de Sanidad 2020)). Det finns uppgifter både för konstaterade
fall, sjukhusvårdade, intensivvårdade och döda. Fig. 1 visar denna
statistik till 13 april. Diagrammet kan återskapas med Julia genom att
klona bloggförrådet och köra
./724_covid19_2020-04-13.jl i underkatalogen
postdata/2020-04-13-grupper, förutsatt att mitt ovannämnda paket
installerats.
Sambandet mellan kön och ålder varierar för alla fyra utfallen. För konstaterade fall, liksom alla de andra utfallen, är incidensen mycket låg före 20 års ålder. Bland yngre vuxna finns en kvinnlig överrisk, men linjerna korsas i åldersgruppen 50–59 år, och i åldersgrupperna över 60 år finns en manlig överrisk. Linjerna för sjukhusvårdade fall närmar sig linjerna för total incidens med stigande ålder, och det finns också här en med åldern tilltagande manlig överrisk. Bland vuxna under 40 år går det inte att se någon skillnad mellan kvinnor och män i risken för sjukhusvård. För IVA-vård ökar incidensen med stigande ålder och når en topp i åldersgruppen 70–79 år, varefter den avtar, troligen därför att sköra personer över 80 år sällan är aktuella för intensivvård. Det finns en manlig överrisk som är mer uttalad än för de andra utfallen, men även denna tycks vara större i högre åldersgrupper och kurvorna tangerar nästan i åldersgruppen 20–29 år. Mortalitet är som väntat det utfall som har starkast samband med stigande ålder, och det finns också genomgående en manlig överrisk. Det är svårt att säga något om könsmönster för mortalitet i COVID-19 bland unga, då underlaget är så litet, men det kanske finns en tendens till konvergens även här: 22 kvinnor och 32 män har dött före 40 års ålder.
Det är viktigt att komma ihåg att de som dött eller krävt intensivvård i unga år är en liten grupp, som knappast är representativ för befolkningen i stort. Bakomliggande sjukdomar, som hjärtsjukdom, kan spela in, och dessa är ofta vanligare bland män än bland jämnåriga kvinnor. Quandelacy m.fl. (2013) visar på att män 18–49 år har en signifikant influensarelaterad överdödlighet i cirkulationssjukdom, men inte total dödlighet, jämfört med kvinnor i samma åldersgrupp. När det gäller yngre kvinnor har graviditet ofta varit en riskfaktor för svår sjukdom vid influensapandemier, men det har inte blivit allmänt erkänt för COVID-19. Om en sådan överrisk finns, är den hur som helst liten i absoluta tal (jämfört med pandemier som den 1957 (Kilbourne 2006)), men när det kommer ett större sifferunderlag kanske det ändå kommer att framträda ett mönster med viss överrepresentation av gravida inom grupper i fertil ålder.