Goda grannar

Under våren 2020 framträdde tydliga skillnader i dödstal i COVID-19 mellan europeiska länder. Sverige hade högre dödstal än andra nordiska länder, och generellt klarade sig länder i Östeuropa bättre än länder i Västeuropa. Under hösten och vintern har många av dessa skillnader jämnats ut, då många östliga länder drabbats hårdare. Dock har Sverige fortfarande högst kumulativa dödstal i Norden. Forskarna Fredrik Charpentier Ljungqvist och Karin Modig diskuterade för några veckor sedan i media Sveriges överdödlighet i relation till andra europeiska länder (Nilsson 2021). Enligt Charpentiers beräkning har ca två tredjedelar av Europas länder betydligt högre överdödlighet än Sverige, även om Sverige ligger högst i Norden. Dessutom påtalas att Sverige och Danmark vid de senaste stora sjukdomsutbrotten, alltså Asiaten (1957), Hongkonginfluensan (1968) och den svåra influensan 1976, mestadels drabbats hårdare än Norge, Island och Finland”, vilket enligt Charpentier skulle kunna förklaras av att Sverige och Danmark har mer sammanhängande urbana områden och tätare kontakt med kontinenten.

Svåra influensasäsonger med hög överdödlighet har förekommit även vid andra tillfällen i Sverige, som i slutet av 1988 och 1993, vilket jag diskuterat t.ex. den 2 maj förra året. Det kan då vara av intresse att generellt jämföra de nordiska länderna när det gäller dödstal under de månader influensan sprids (och fram till 2020 varit den dominerande orsaken till avvikelser i total dödlighet för respektive befolkning). Nedanstående diagram visar antal döda totalt i relation till folkmängden i Danmark, Finland, Norge och Sverige under december till april 1960–2018. Island har för liten folkmängd för att dödligheten enkelt skall kunna studeras på månadsnivå. Diagrammen kan återskapas med Julia genom att klona bloggförrådet och köra ./nord_inflmon_6018.jl i underkatalogen 2021-03-14-grannar. Data över antal döda per månad 1960–2018 finns tillgängliga från Eurostat (2021a) och över folkmängd motsvarande år från Eurostat (2021b).

Några mönster kan observeras tydligt utifrån detta.

• Hongkonginfluensan, alltså pandemin med A(H3N2) som började uppmärksammas i västvärlden andra halvåret 1968, gav upphov till tydlig överdödlighet i Danmark, Norge och Sverige under december 1969. Finland kom relativt lindrigt undan säsongen 1969/70 men hade högre dödstal än andra nordiska länder december 1971.
• Under influensasäsongen 1975/76, som toppade i mars, hade Danmark och Sverige högre dödlighet än under pandemivågen 1969/70. Norge och Finland klarade sig bättre.
• Den höga dödligheten i december 1988 var i stort sett begränsad till Sverige bland de nordiska länderna. Danmark drabbades värre i januari 1990.
• Alla de nordiska länderna drabbades av överdödlighet i december 1993, men Finland klarade sig litet bättre än de övriga.
• Danmark hade kraftig överdödlighet i december 1995 och har ofta haft uttalade toppar i februari och senare, speciellt fram till ca 2000.

Alltså är det inte så att de nordiska länderna följt varandra på något enkelt sätt när det gäller influensarelaterad dödlighet genom åren. Nu blir det förmodligen så att en mycket mindre del av befolkningen i Danmark, Finland, Norge och Island jämfört med Sverige kommer att smittas med SARS-CoV-2 innan de hinner få vaccin. Men vad hade hänt om effektivt vaccin dröjt fem år, eller mer, som många för ett år sedan bedömde realistiskt?

Mycket talar för att både vaccin och genomgången infektion med COVID-19 ger mer varaktigt skydd mot svår sjukdom än smittsam infektion. Om så är fallet är det troligt att SARS-CoV-2 i framtiden kommer att cirkulera som ett relativt harmlöst säsongsvirus, liknande de fyra etablerade säsongscoronavirusen, och att i stort sett alla smittas förr eller senare, både i Sverige och andra länder. Men det är då samtidigt viktigt att speciellt äldre och andra i riskgrupper får vaccin så snabbt som möjligt och får det uppdaterat vid behov. Modelleringar som Lavine, Bjornstad och Antia (2021) antyder att det utan vaccin kan dröja ett decennium eller mer innnan nästan alla primärinfektioner med SARS-CoV-2 sker bland barn under 10 år, vilket då skulle kunna innebära fler säsonger med hög dödlighet och hårt tryck på sjukvården (speciellt när influensa och andra säsongsinfektioner kommer tillbaka).

En tänkbar mekanism bakom säsongsinfluensor som den 1976, som i Sverige och Danmark medförde högre dödlighet än pandemin 1969/70, kan vara följande.

1. Unga som smittats med A(H3N2) första gången 1969 blev 1976 återinfekterade med en lätt driftad variant av viruset och fick då ofta lindrigare sjukdom än under pandemin.
2. Dessa personer arbetade då ofta med smittsam infektion, i stället för att ligga hemma.
3. Personer som 1976 vårdades på långvårdsavdelningar, bodde på ålderdomshem eller hade hemsamarit, enligt den tidens terminologi, och som undgått att smittas 1969 (många av dem klarade sig då själva) eller under säsongerna 1970/71–74/75, blev på så så sätt exponerade för smitta och fick farlig primärinfektion med A(H3N2), i större utsträckning än personer i motsvarande situation 1969.

Förhoppningsvis kan vaccin, och kanske bättre rutiner inom äldreomsorgen, göra att vi inte hamnar i liknande situationer med COVID-19 de kommande åren.

Referenser

Webbplatsen drivs av Karl Pettersson och har genererats med Hakyll. Källkod. Kakor används vid kommentering med Isso, för att möjliggöra editering av kommentarer inom 15 minuter efter att de postats, vilket inte kommer att fungera korrekt om kakor stängs av i webbläsaren. Kommentarer som skickas sparas för att publiceras med namn och webbsida, om dessa angetts: en fungerande e-postadress kan, om så önskas, anges för att få möjlighet att kommunicera kring kommentaren i efterhand men publiceras inte. Om JavaScript inaktiveras, kommer varken kommentarer eller visning av formler med MathJax att fungera. Om fel uppstår vid besök, kan uppgifter om besökares IP-adress och tid för felet lagras i interna loggar och användas vid felsökning.