Postpandemisk påsk
Den 22 mars publicerade SCB livslängdstabeller för Sverige 2023 (SCB 2024a). Den förväntade livslängden vid födseln 2023 är 84,9 år för kvinnor och 81,58 år för män. Det innebär att 2023 är det första året med högre förväntad livslängd än 2019 både bland kvinnor och män. Det var förstås pandemin med covid-19 som orsakade tillbakagången 2020, och efter det har livslängden åter ökat stadigt bland män, samtidigt som den 2022 gick tillbaka något bland kvinnor, vilket till stor del har att göra med dynamiken i hur covid-19 drabbade olika åldersgrupper under olika faser av pandemin, som jag skrev om den 26 februari förra året.
Det är klart att covid-19 fortfarande ger upphov till viss mortalitet, så att livslängden 2023 skulle ha varit ännu något högre om smittan inte spritts, samtidigt som ökad immunitet i befolkningen, genom både vaccin och infektioner gör att mortaliteten är mycket lägre än den varit tidigare, trots att det 2023 knappast varit några kontaktreduktioner för att begränsa smittspridningen hos befolkningen i stort.
En annan aspekt av covid-19 är den kraftiga belastning på sjukvården som uppstod, då även många relativt unga personer blev svårt sjuka och behövde vård, och i en del fall intensivvård, på sjukhus. Redan tidigt under pandemin förutsåg många att covid-19 även i detta avseende efter hand skulle dämpas med ökande immunitet, och inte längre vara något exceptionellt i jämförelse med andra luftvägssmittor, som influensa och de tidigare etablerade säsongscoronavirusen.
Fig. 1 visar utskrivna från slutenvård i förhållande till folkmängden för covid-19 (ICD-10 U07–U09) som huvuddiagnos bland kvinnor och män i 5-åriga åldersintervall, baserat på data från Socialstyrelsen (2024) och SCB (2024b), över varje säsong (från juli ett år till juni följande år) då covid-19 cirkulerat. Fig. 2 visar motsvarande incidens för influensa (ICD-10 J09–J11) tillbaka till 1998, då statistiken för slutenvård börjar. Fig. 3 visar incidens i covid-19 relativt högsta incidens i influensa för någon säsong under perioden. Observera att statistiken för säsongen 2023/24 är preliminär: dels kan statistiken för kalenderåret 2023 justeras uppåt, dels kommer den förstås att utökas med utskrivna under första halvåret 2024. Dock tyder den relativt låga incidensen i covid-19 efter nyår (Folkhälsomyndigheten 2024) på att detta inte kommer att medföra något trendbrott i förhållande till vad som nu kan observeras.1
Barn under 15 år hade generellt högst incidens i sjukhusvård för covid-19 under säsongen 2021/22. Under denna period kom omikron, då en stor andel av befolkningen, i alla åldersgrupper, smittades på kort tid och få barn hade vaccinerats. Bland barn 5–14 år har dock incidensen hela tiden varit betydligt lägre än under de högsta influensasäsongerna. Bland ungdomar och unga vuxna 15–24 år var säsongerna 2020/21 och 2021/22 ganska likartade och i nivå med de högsta influensasäsongerna, även om säsongen 2020/21 var högre bland män 20–24. Kvinnor har också generellt haft något högre incidens än män i dessa åldersgrupper, både för covid-19 och influensa. Då statistiken gäller huvuddiagnos kan det knappast förklaras av kvinnor som testat positivt i mödravården utan att i övrigt vara i behov av vård för infektionen.
Bland medelålders sågs tidigt under pandemin ett mönster med manlig överrisk för vårdkrävande covid-19, vilket diskuterades en hel del då, som jag skrev en del om, t.ex. den 25 april 2020. Det är dock också bland medelålders män som det går att se den mest dramatiska nedgångden i sjukhusvård efter att immuniteten byggts upp. Män i 50-årsåldern har gått från ha uppåt 30 gånger så hög incidens som under de högsta influensasäsongerna till att hamna under dessa, och könsskillnaden i gruppen har också minskat, både i absoluta och relativa tal.
De högsta åldersgrupperna har inte haft lika förhöjd incidens relativt influensa som de medelålders, men å andra sidan har det inte skett samma snabba nedgång i dessa grupper. I åldersgrupperna över 75 år var incidensen signifikant högre 2022/23 än under 2021/22, vilket kan hänga samman med en återgång till prepandemiska kontaktmönster även bland de äldre.
Den generella bilden är att barn och unga hanterat covid-19 på ett sätt som inte är olikt andra för dem nya luftvägsvirus de utsätts för. För medelålders, som annars sällan utsätts för helt nya virus, kan primärinfektioner utan föregående vaccinering vara riskabla, men samtidigt kan den gruppen relativt lätt bilda robust immunitet mot svår sjukdom. När det gäller de äldre talar mycket för att vi kommer att se hög sjukdomsbörda och behov av boosterdoser under lång tid framöver, på liknande sätt som med influensa A(H3N2), som cirkulerat sedan 1968 och där dagens äldre alltså inte heller exponerats i unga år.
Referenser
Figurerna kan återskaps med R genom att klona bloggförrådet och köra
covnorm.ri underkatalogenpostdata/2024-03-31-post.↩︎