Onormala månader
Den 2 maj skrev jag om prognoser från förre SCB-statistikern Åke Nilsson om att COVID-19 skulle medföra 5000–6000 dödsfall i Sverige, baserat på utfallet av tidigare svåra influensasäsonger som 1988/89 och 1993/94 justerat för fler äldre i befolkningen (Nilsson 2020). Enligt de senaste siffrorna från SCB (2020b) har det under perioden 16 mars–14 juni (veckorna 12–24) dött 5877 fler personer än motsvarande datum 2019 och 5018 fler än genomsnittet för motsvarande datum 2015–19. Vecka 22 är den första vecka sedan vecka 12 där antalet nu rapporterade döda ligger inom variationsområdet för 2015–19. Nilsson förutsåg att perioden med överdödlighet skulle följas av en period med lägre antal dödsfall än normalt för tiden på året, till följd av selektiv överlevnad, precis som observerats vid influensorna. Detta kan slå igenom även om antalet personer som via Folkhälsomyndighetens eller Socialstyrelsens system rapporteras döda av COVID-19 inte är 0.
Karlsten (2020) låter Åke Nilsson och hans efterträdare vid SCB, Tomas Johansson, utveckla sina synpunkter på överdödligheten. Influensavågorna gjorde flera gånger per decennium att några tusen äldre bara försvann utan att folk reagerade, trots att statistiken funnits i alla år, vilket visar på nonchalans mot äldreomsorgen, säger Nilsson. Johansson påtalar att det är ovanligt med sådan överdödlighet så pass sent på våren: inte sedan 1927 har dödstalen under april och maj varit så höga. Det är kanske inte så förvånande, med tanke på att influensan i regel toppar tidigare och att det speciellt verkar gälla de influensor som haft högst toppar, t.ex. i december 1988 och 1993.
En viktig faktor bakom variationen i influensasäsongernas svårighet har
varit växlingen mellan olika subtyper av influensa A (från 1970-talet
framåt A(H3N2) och A(H1N1)) och influensa B, där immunitetsläget hos
olika kohorter varit varierande. Den 7 mars
2019 gjorde jag en översikt över vilka
influensor som cirkulerat i Europa säsongerna 1981/82 till 2008/09 och i
Sverige senare säsonger, baserat på information från CDC (2019) och
Folkhälsomyndigheten (2019). Fig. 1 och fig. 2 visar antal dödsfall bland kvinnor och män i
Sverige säsongerna (perioden juli–juni) 1981/82 till 2019/20 per månad,
med månadsnummer i diagrammen färgkodade efter de influensatyper som
cirkulerat respektive säsong. Data över döda per månad till 2019 är
tillgängliga via SCB (2020a) och har sedan kompletterats med
preliminära uppgifter för januari–maj 2020 från SCB (2020b).
Diagrammen kan återskapas med Julia genom att klona
bloggförrådet och köra
./se_dseason_81_19.jl i underkatalogen postdata/2020-06-22-normal.
Genom åren är det framför allt säsonger dominerade av A(H3N2) som gett upphov till hög dödlighet, vilket säkerligen hänger samman med att denna subtyp introducerats 1968 efter att inga A(H3)-virus cirkulerat sedan åtminstone 1918 och nu levande äldre generationer har dålig immunitet. Pandemin med A(H1N1)pdm09 2009 har bidragit till att det blivit färre sådana svåra A(H3N2)-säsonger sedan dess och till att nya generationer förvärvat grundläggande immunitet mot A(H1N1) tidigt i livet. Samtidigt finns det risk att A(H3N2) slår tillbaka, när det blir en ackumulering av unga som har sämre immunitet mot denna subtyp. Kanske bidrog detta till de stora A(H3N2)-utbrotten i slutet av 1980-talet, när det varit flera säsonger dominerade av tidigare A(H1N1) i kombination med B.
Bland män har det absoluta antalet döda generellt och amplituderna under influensasäsongerna minskat över tid, trots fler äldre män i befolkningen. Från 1990-talet och framåt har kvinnor ofta haft större överdödlighet än män vid influensa. Det gör också att april 2020 sticker ut mycket tydligare jämfört med övriga månader de senaste 25 åren bland män än bland kvinnor. Under 1980-talet hölls medellivslängden bland män nere framför allt av höga dödstal i kranskärlssjukdom, och hög förekomst av detta kan också ha bidragit till överdödlighet i influensa. Som jag var inne på t.ex. i förra inlägget verkat sårbarhet för kärlsjukdom slå igenom starkare när det gäller COVID-19 än influensa, vilket kan bidra till en återgång till det gamla mönstret med ökad dödlighet bland män.
För ett par veckor sedan förklarades utredningen av mordet på Olof Palme avslutad efter 34 år, vilket bidrog till att minska uppmärksamheten kring COVID-19 i svenska medier. Anhållandet av den enda person som dömts, och frikänts, ägde rum mitt under den nu ökända decembermånaden 1988. Även mordet skedde under en av 1980-talets influensasäsonger, om än inte en av de värsta. Palmes begravning den 15 mars 1986 (SVT 1986) är ett mönsterexempel på något som inte hade betraktats som godtagbart i Sverige denna vår: det samlades 1700 personer, varav många äldre politiker, från hela världen i Stockholms stadshus, där det förekom flera inslag med körsång och folk hostade och hackade under manifestationen så det hörs flera gånger i sändningen, varpå följde en kortege genom Stockholm med 100 000 tätt packade åskådare.