Dåliga väggar

Postad 2020-06-06 av Karl Pettersson. Taggar: epidemiologi

DN har under fredagen publicerat en artikel om hur COVID-19 påverkar olika organsystem i kroppen (Letmark 2020). I artikeln refereras flera studier, och forskaren Anders Sönnerborg intervjuas också. Det går att skilja mellan olika faser med stigande grad av allvarlighet.

  1. Lätt infektion i övre luftvägarna. De flesta smittade drabbas inte värre än så.
  2. Infektion i nedre luftvägarna, som uppges vara den vanligaste orsaken till att folk hamnar på sjukhus. Dessa personer kan ha hög feber, torrhosta och relativt lätta andningsbesvär.
  3. Infektion där viruset via lungorna tar sig in i cirkulationen och attackerar endotelceller på insidan av kärlväggarna, vilket medför risk för blodproppar och andra komplikationer. Skador i lungornas blodkärl kan förvärra andningssvårigheterna, och det kan även uppstå komplikationer i andra organs kärlsystem, som hjärtattacker eller slaganfall.

Jag har i några tidigare inlägg skrivit om att det finns korrelation mellan svår COVID-19 och vaskulära riskfaktorer (hög ålder, manligt kön, högt blodtryck, diabetes, existerande kärlsjukdom). Om infektion av typ (3) ovan är den dominerande orsaken till att folk med COVID-19 blir kritiskt sjuka, kan dessa samband kanske förklaras av att personer som på förhand har skadade kärlväggar, med s.k. endoteldysfunktion, är mer sårbara för infektioner som slår sig på kärlväggarna, fast de kanske inte drabbas av lindrigare COVID-19 av typen (1)–(2) oftare än andra. Det finns fall som inte passar in i schemat, med folk som rapporterar långdragna besvär från olika organsystem men inte varit livshotande sjuka. Kan det vara personer där viruset spritt sig i kroppen utan att skada blodkärlen allvarligt?

Den 25 april skrev jag om köns- och åldersfördelning bland IVA-vårdade för COVID-19 i Sverige: det är mycket fler män än kvinnor, men risken verkar också öka brantare med åldern upp till ca 50 års ålder bland män, vilket skulle kunna förklaras av ökad inverkan av vaskulära faktorer. Nu har Socialstyrelsen också offentliggjort statistik över slutenvårdade, men inte nödvändigtvis IVA-vårdade (Socialstyrelsen 2020a), och döda, efter rapporterad dödsorsak, vilket inte helt sammanfaller med dödsfall som redovisas av Folkhälsomyndigheten (Socialstyrelsen 2020b). Även här finns en överrepresentation av män, sett till alla åldersgrupper, fast inte stor som för de IVA-vårdade. Bland de sjukhusvårdade till 31 maj (14 647 personer) är 43 procent kvinnor, och bland de döda med dösorsaksintyg inkommet till 1 juni (4290 personer) är 47 procent kvinnor. Bland IVA-vårdade är fortfarande 26 procent kvinnor och bland alla rapporterade fall 60 procent (en andel som ökat över tid, vilket kan bero på provtagning av personal i vård och omsorg (Folkhälsomyndigheten 2020)).

Fig. 1 och fig. 2 visar köns- och åldersfördelning bland de sjukhusvårdade och döda. Observera att Socialstyrelsens statistik har olika åldersintervall för dessa båda grupper. Figurerna kan återskapas med mitt Covid19Inc-paket genom att klona bloggförrådet och köra ./752_covid19.jl i underkatalogen postdata/2020-06-06-vagg.

Figur 1: Sjukhusvårdade COVID-19 Sverige till 2020-05-31.
Figur 2: Döda COVID-19 Sverige till 2020-06-01.

Mortaliteten ökar alltså exponentiellt med åldern, och den relativa skillnaden mellan kvinnor och män är som störst i åldersgruppen 50–59 år för att sedan avta med stigande ålder. Det liknar köns- och åldersmönstret för cirkulationssjukdom, och speciellt kranskärlssjukdom, där det finns en stark överrepresentation av män bland de som dör i medelåldern, samtidigt som det inte finns stora könsskillnader sett till alla som dör av dessa sjukdomar. På samma sätt liknar könsfördelningen bland de som dör före 70 års ålder fördelningen bland de IVA-vårdade för COVID-19: i båda dessa grupper är nära 75 procent män. Inom åldersgrupperna över 70 år verkar det dock finnas en större övervikt av män bland de IVA-vårdade än de döda. Som jämförelse kan också nämnas att det bland de som IVA-vårdats för influensa under säsongerna 2014/15 till 2019/20 inte finns någon stark överrepresentation av män: genomsnitt för säsongerna har varit 158 vårdtillfällen bland kvinnor och 176 bland män (Svenska intensivvårdsregistret 2020). En tolkning är att den stora överrisken för män att IVA-vårdas för COVID-19 reflekterar ökad sårbarhet för kärlsjukdom och inte för luftvägsinfektioner i allmänhet.

När det gäller sjukhusvård i allmänhet verkar det också som den relativa risken för män är som störst i åldersgrupperna mellan 50 och 70 år, där ca 65 procent av de sjukhusvårdade är män. Efter 70-årsåldern ökar incidensen brant både bland kvinnor och män. I åldersgrupperna under 50 år ser mönstret också annorlunda ut, vilket stämmer med Spanien, som jag skrev om den 13 april. Bland personer under 40 år ser det ut att finnas en liten överrisk bland kvinnor. Kanske är det så att sjukhusvård bland yngre vuxna mer har att göra med relativt okomplicerade infektioner i lungorna av typen (2) i stället för infektioner med kärlkomplikationer av typen (3). Likaså kan det, som jag skrev om i 25 april-inlägget, vara så att hormonella faktorer och graviditet har ogynnsamma effekter på kvinnor i dessa åldrar. Vid sjukhusvård för influensa finns, som jag skrev om den 26 december 2017, också en kvinnlig överrisk före 40 års ålder, men där uppstår en tydlig manlig överrisk efter 60-årsåldern och ökar med stigande ålder. Det kan reflektera att interaktionen med kärlsjukdom slår igenom som orsak till sjukhusvård vid tidigare ålder för COVID-19 än för influensa.

Referenser

Letmark, Peter. 2020. ”Så kan viruset spridas i kroppen och skada olika organ”. DN (5 juni). https://www.dn.se/nyheter/sverige/sa-kan-viruset-spridas-i-kroppen-och-skada-olika-organ/.

Svenska intensivvårdsregistret. 2020. ”Rapporterade influensafall, kumulativt”. https://portal.icuregswe.org/siri/report/kumulativ.